På grund av vad jag har varit med om ber jag i fortsättningen alltid att få granska den plattformshiss som avses att köpas upp. Innan den köps upp. Bakgrunden är denna:
I ett bostadsprojekt krävdes en utvändig, tillgänglig plattformshiss. Entreprenören köpte upp en sådan. Den hade pardörrar utan dörröppningsautomatik och entreprenören frågade hissleverantören om den då verkligen var tillgänglig. Hissleverantören svarade att jodå, det var den. Så hissen köptes upp och installerades och jag kom till platsen för besiktning. Men den var ju inte tillgänglig. Entreprenören vände sig till hissleverantören och bad att få byta ut hissen mot en annan modell som jag föreslagit från samma leverantör. Men hisstillverkaren vägrade. De tänkte inte alls byta ut hissen och hävdade att den var tillgänglig. Och de tänkte inte byta in den första mot den andra ens med någon mellanskillnad eller dylikt. Nu var det läge att avgöra detta i domstol tyckte jag, och entreprenören var med på det. Precis så är ju lagen tänkt att fungera. Kommunen ville stödja processen och medgav därför inflyttning så att hissfrågan skulle kunna få avgöras rättsligt under tiden. Men det var så krångligt och tidsödande att driva processen så entreprenören gav upp och bad mig föreslå en tillgänglig hiss från en annan fabrikant.
Såhär var det med den icke tillgängliga hissen:
Dörrarna går att öppna och stänga med lätt handkraft. Först öppnar man den ena. Sen öppnar man den andra. Och de står snällt öppna. So far so good. Sen kör man in med rullstolen, t ex framlänges. Då har man dörrarna öppnade utåt bakom sig. Omöjligt att nå dem, först den ena och sen den andra. Sådan elitgymnastisk rörelsemekanism i kroppen ingår inte i förutsättningarna för tillgänglighetslagstiftningen. Om man istället backar in i hissen så måste man kunna böja sig fram, ända fram framför fotstöden på rullstolen för att kunna dra åt sig dörrarna, hållandes i dörrarnas överkant alldeles vid gångjärnen, först åt ena sidan och sen åt andra. Detta ingår inte heller i förutsättningarna. Man kan istället helt enkelt köra på dörrarna så att de öppnas inåt, föreslog hisstillverkaren vid vårt samtal. Att det då inte gick att stänga dörrarna för att rullstolen stod “i vägen” var ett problem som inte heller gick hem. Ja, kanske man kan säga att “hissen inte gick ända upp”.
Elisabeth Lundgren
Ark SAR/MSA
Cert tillgänglighetssakkunnig enl TIL2