Den 12 september 2019 ordnade TILRF ett studiebesök på Glömstaskolan i Huddinge. Vår ciceron var Åsa Rodenkirchen Machado, ansvarig arkitekt för skolan. Glömstaskolan, byggd 2015, är en av två skolor i Stockholmsområdet som sägs fungera bra för barn med NPF (neuropsykiatrisk funktionsnedsättning), som ADHD, Autism mm.
Åsa menar att hon har velat rita en skola som ska fungerade för alla barn, det är ju det som står i läroplanen, men eftersom hon själv har ett barn med en NPF-diagnos har det naturligtvis påverkat. Om skolan fungerar för barn med NPF så fungerar den också för alla andra barn men inte tvärt om.
Individer med en NPF-diagnos kan ha svårighet med olika saker och i varierande omfattning, men kännetecknande är en överkänslighet för ljud, ljus, lukt och buller. Att inte kunna stänga ute ovidkommande sinnesintryck blir i längden väldigt tröttande. Det sociala samspelet och de sociala signalerna brukar NPF-individer också ha svårt att tolka. De har ofta väldigt lätt att lära sig och komma ihåg saker men svårt att förstå samband eller sammanhang. Att automatisera vardagen och skapa rutiner för olika situationer är viktigt. Bildstöd i form av piktogram olika färgkoder eller tydlig text underlättar.
Som sakkunniga i tillgänglighet ingår det i vårt uppdrag att granska det som byggs även utifrån denna typ av funktionsnedsättning eller snarare funktionsvariation eftersom graden av svårigheter kan variera mycket. Det NPF-individer behöver för att fungera i vardagen kan också variera. Handböcker och vägledning åtminstone på byggsidan är ännu en bristvara även om det börjar komma. Där problemet främst har uppmärksammats är i skolor. Idag går cirka 5000 barn inte till skolan eftersom de inte klarar av miljön. Det är ett växande samhällsproblem. Många av dem har en NPF-diagnos. Elinor Kennerö-Tonner, rektor för Källbrinksskolan i Huddinge, har jobbat mycket med frågan och utvecklat ett system för att NPF-säkra sin skola. Källbrinksskolan är befintlig. Glömstaskolan är nybyggd. Här har funnits helt andra förutsättningar att arbeta med planstrukturen.
Stökiga och bullriga korridorer är ofta ett problem. I Glömstaskolan finns därför ett centralt trapphus utformat som en rotunda, en förlängning av skolgården. Stöket får helt enkelt stanna där. Trots den kompakta planlösningen kommer mycket ljus in i rotundan i mitten från ett stort takfönster. En generös trappa omfamnar rummet och leder upp till hemvisterna och andra utrymmen. Byggnaden blir läsbar och lätt att orientera sig i. Ju högre upp och längre in i byggnaden och ut mot hörnorna man kommer, desto tystare och lugnare blir det. Att utgå från lärosituationen snarare än det statiska klassrummet är en grundtanke. Det ska vara tydligt var man arbetar individuellt, lyssnar eller presenterar, skapar och kreerar eller samarbetar med andra i en grupp. I ett vanligt klassrum blir detta otydligt menar Åsa, man gör flera saker på samma ställe och möblerar om inför ett nytt moment, vilket bara det är väldigt tröttande för barn med NPF.
Hemvisterna är grupperade runt ett oregelbundet utformat rum med pentry, en central punkt där läraren har överblick, men som också fungerar för skapande arbete. Ett utrymme med gradängsittning, avskiljbart med draperier och utrustat med projektor och annan AV-utrustning för presentationer finns också. I de större basrummen kan möbleringen variera. Vanligt är flera runda bord med stolar, några öronlappsliknande fåtöljer för avskildhet och i mitten en stor rund matta.
I anslutning till det centrala utrymmet finns några mindre rum avskilda med en glasvägg. Svårigheten att stänga ute störande ljud är ett stort problem för många med NPF. I de mindre rummen kan man sitta och jobba ostört men ändå ha kontakt och känna sig delaktig i gruppen utanför. Att inte förstå de sociala signalerna kan i sig skapa ett utanförskap och i förlängningen mobbning, därför är just grupptillhörigheten så viktig.
Hur fungerar då skolan? Frågan ställs till slöjdläraren Adam som själv har en NPF-diagnos. Med tanke på att han har världens vackraste slöjdsal, som han säger, så är han väldigt nöjd naturligtvis. En synpunkt dock är att det är mycket glas i skolan vilket han upplever som störande. Det är svårt att filtrera bort det som händer utanför. Samtidigt, de glasade mindre rummen i slöjdsalen gör att han får överblick som lärare och ser om det är något som håller på att hända och kan då rycka in i tid.
Vill du veta mer så finns två bra videoklipp från Nyhetsmorgon.
https://www.youtube.com/watch?v=4ICWLe7ueG0
https://www.tv4play.se/program/nyhetsmorgon/12510103
En del material finns också på Specialpedagogiska skolmyndigheten.
https://www.spsm.se/funktionsnedsattningar/neuropsykiatriska-funktionsnedsattningar-npf/
Fotografier tagna av Edita Hasanagic, Elisabeth Lundgren och Monika Albertsson